Hursom. Jag är kattvakt på öa. Katten domderar med mig som vanligt. Mamma har satt en omöjligt hög standard i Morris levnadsnivå, så han är måttligt besviken på mig. Men han har överseende med det mesta. Han har accepterat att han inte får filmjölk på matbordet nu i alla fall. Ett steg i taget. Han blir fortfarande rasande på mig om det inte finns mat i båda hans skålar när han kommer in efter ha varit ute i några minuter. Det låter som om jag misshandlar honom då han stirrar ont på mig samtidigt som han ilsket skrikande förföljer mig runt huset tills han får det som fattas. Kan man annat än älska honom?
Har märkt att om jag berättar för honom att jag blir sen hem från jobbet följande dag så är han aldrig hemma och väntar när jag kommer hem... Oavsett om jag ändå kommer hem samma tid.
-Vart är han då? Svaret kommer när grannen tröttnat på besök och ringer mig och ber mig hämta honom.
-Varför ber grannen mig hämta honom? Jo. Han klöser efter dem och låter dem inte ta i honom. När jag hämtar honom ligger han dock spinnande på rygg i mina armar och skiter totalt i den hoppande labradoren runt mina ben.
Här är min darling
