Natt i stugan

Det är mörkt ute nu. Riktigt mörkt. Jag har en snarkade Ebba brevid mig på golvet och en kusin i ena friggeboden och en bror och en far i den andra. De snarkar säker lika illa allihop:) Läskigt att snabbkissa ute när allt är släkt och det e tyst. Tack o lov är Ebba lika mörkrädd som mig och följde mig ut. För er som inte vet det är Ebba mamma och pappas grannars hund. Hon e en kolsvart labb som fick äran att följa med pappa hit idag. Jag och brorsan kom redan igår. Ebba stormtrivs här! Så mycket motion som hon har fått idag tror jag aldrig hon fått under en och samma dag förrut. Inte undra på att hon snarkar gött nu. Först fick hon följa med mig och pappa ut på en skogspromenad på ca 1,5-2 timmar. Vi gick vilse och runt en del men det gick bra tillsist. Vi tog oss igenom en måttligt trevlig nyskog bevuxen av små björkar (älgar!!!?) och en blåbärskulle(björnar!!!?). Genomsvettiga och möra tog vi oss igenom. Jag lärde mig att jag aldrig ska gå ensam i dessa skogar igen. Sen var vi hemma och käkade innan vi begav oss ut igen till den sk "fyllevägen" för kantarellplock. "Fyllevägen" en en stenig och gropig grusväg som fått sitt fina smeknamn av att lantborna här åker den ist för den hrm stora vägen då det festas till. Vi vandrade glatt ut i skogen med varsin påse allihopa. I detta fall jag i team med Ebba, brorsan och kusin Sidney. Pappa och Ove med sin hund Elisabeth aka Bettan gick åt ett annat håll. Vi gjorde upp att vi skulle mötas upp en timma senare vid bilarna. Jag lyckades hålla koll på grabbarna i ca 30 min innan jag blev modig nog att säga "Jag ska bara kolla här uppe" och pinnade iväg med Ebba. Sen var jag borta igen. Så mycket för den tidigare lärdomen att inte vandra iväg ensam i dessa skogarna. Jag fann tillsist en ganska stor grusväg och tänkte "Aha, fyllevägen!" och följde den en kvart innan jag insåg att det var en helt annan grusväg (fick senare reda på att den kallas "tyskvägen" helt enkelt pga att den leder till ett hem bebott av en tysk). Vi fick snällt vandra tillbaka samma väg tills jag såg en annan plöjd stig och tänkta "aha, detta måste vara en genväg till stället vi parkerade vid". Vid glatt mod pinnar jag in i skogen igen med Ebba i släptåg. Glädjen var stor när vi tio minuter ser pappa. Ebba blir så till sig att hon nästan drar min arm ur led i sin strävan att så fort som möjligt komma fram till pappa. Sen gick jag och pappa vilse igen. Gnällig dotter mode (och lite förbannad också)infann sig i mitt sinnelag och jag började träta om verkande fötter och jobbig hund. Vad mer jag sa om dragiga valp-Ebba yttras inte här. En timma försent kom vi till bilarna där resten av gänget väntade. Väl hemma vankades det kolsoppa. Mmmm värmande och gott. Ove var med på ett parti remo innan han åkte hem och vi andra begav oss till älven för bad och fiske.

Mysig med ansträngande dag. Men ska inte klaga för mycket. Förutom träningsverk har vi lyckas få en ca 6 liter kantareller och jag fick även en liten gädda. Ett rätt ok dagsverke! Nu ska jag också sova, ha det gott!

Jag ber om ursäkt för den lite sämre kvalitén på bilderna, lämnade min Nikon hemma denna resan.