Ikväll har jag sysselsatt mig med att läsa lite ur massa kända bloggar. En del blev jag så irriterad av att jag inte klarade av och en del måste jag faktiskt säga att jag blev inspirerad av. Jag är verkligen ingen "rosa" tjej men måste ändå säga att jag blev lite imponerad av Blondinbella. Hon lägger mycket fokus på det positiva i livet och försöker lyfta sina läsares självförtroende. Helt till skillnad från en annan ofta citerad bloggerska som jag inte tänker trasha här (stolt över att slänga med lite "bloggspråk"). Sen är det lite coolt hur driven hon är.
Men det är väl lite därför man bloggar på nått vis? För man har nått att säga eller helt enkelt för att visa vem man är? Och folk är olika. Vissa människor kan man ta till sig utan att ifrågasätta och vissa människor är så långt ifrån en själv att man nästan blir mörkrädd. Och som nyfiken läsare kan man ta del av dessa världar och förundras eller förskräckas- vilket man nu föredrar. Eller bara bli inspirerad.
Varför bloggar jag?
Har jag något sjukligt behov att bli lyssnad på, sedd eller bara få skriva av mig? Ska jag vara ärlig så vet jag inte. Jag kan säga att de i min närhet som jag gett tillgång till denna blogg är mina vänner som bryr sig om mig och som jag delvis skriver till och för. Om någon annan vilt främmande människa läser gör det mig det samma. Jag tror inte min blogg skulle tillföra någonting specifikt i dennes liv. Jag är ju bara jag oavsett. Och jag är okänd för många och så vill jag ha det, sålänge jag är känd och omtyckt av några.
SÅ kanske är det därför jag bloggar? För att slösnacka med mina vänner när jag inte orkar lyfta luren och ringa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar